Det går bra nu.

Damn.
Fick nyss en sån där... Saknapappaattack. De kommer lite då och då, ganska sällan, men när de väl kommer så känns det.
Lika patetiskt varje gång;
Tar några djupa andetag, gråter en skvätt och sen äre nya tag som gäller igen.

Kunde vart enkelt men nu är det inte så.
Men å andra sidan, kunde det vart värre.
Det går inte om bara en kämpar och försöker... Det blir liksom som två halvor varav en av dem vägrar samarbeta.



Inte ens värt å skriva här eller ah, över huvudtaget. Fökk ju.